Zink

Många zinkmineraliseringar har bildats ur varma vattenlösningar som transporterat metaller genom berggrunden. När lösningarna svalnat eller reagerat med berget har mineral avsatts i sprickor och hålrum. Vissa förekomster har bildats på havsbottnen nära vulkanisk aktivitet.

I zinkblände är zink bundet till svavel. Mineralet kan också innehålla järn. Zinkblände är det viktigaste malmmineralet för zinkutvinning.

När zinkmineral vittrar nära markytan kan nya mineral bildas. Ett exempel är smithsonit, som innehåller zink tillsammans med kol och syre.

Malmen krossas och mals för att frigöra mineralkornen. Vid flotation blandas det malda materialet med vatten och tillsatser som gör att zinkbländekornen fäster vid luftbubblor. Kornen samlas i ett skum som tas om hand och avvattnas till ett zinkrikt mineralkoncentrat.

För att framställa metallen behöver zinken skiljas från svavlet. I en vanlig process upphettas koncentratet så att zinkbländet omvandlas till zinkoxid. Oxiden behandlas med syra, som löser ut zinken. Lösningen renas och elektrisk ström används för att få zinkmetall att bildas på plattor. Detta steg kallas elektrolys.

Vid Zinkgruvan i Askersunds kommun bryts malm som bland annat innehåller zinkblände och blyglans, ett mineral av bly och svavel. I anrikningsverket skiljs mineralen åt till olika koncentrat. Dessa transporteras vidare till smältverk för metallframställning.

Stål med ett skyddande zinkskikt kallas förzinkat stål. Skiktet hindrar vatten och syre från att nå stålytan. Om en mindre repa uppstår kan zinken i närheten dessutom angripas före järnet och därmed fortsätta skydda den blottade stålytan.

Skyddet utnyttjas i bland annat vägräcken, lyktstolpar och bilkarosser, där stålet behöver tåla fukt under lång tid.

Mässing är en legering som huvudsakligen består av koppar och zink. Den används bland annat i beslag och musikinstrument.