Titan

Rutil består av titan och syre, medan ilmenit även innehåller järn. Mineralen förekommer bland annat som små korn i bergarter som bildats när smält berg stelnat. När bergarterna vittrar och bryts ned kan kornen frigöras och föras vidare med vatten till sandavlagringar.

Sandkorn av rutil och ilmenit väger mer än lika stora kvartskorn. När vågor och strömmar sorterar sanden kan de tyngre mineralen samlas medan lättare korn förs bort. Ansamlingar av sådana tunga mineralkorn kallas tungsand. De kan innehålla tillräckligt mycket rutil och ilmenit för att utvinnas som råvara.

Titanmineralen skiljs från övriga mineralkorn och behandlas kemiskt för att framställa ren titandioxid. Under tillverkningen styrs också pigmentpartiklarnas storlek och ytbehandling, eftersom detta påverkar hur de fungerar i exempelvis målarfärg.

När ljus träffar pigmentet sprids det åt olika håll av de små partiklarna. Det gör att mindre av underlaget syns genom färgskiktet. Titandioxid används därför för att ge färg god täckförmåga och ett ljust utseende.

Förekomster av titanmineral är dokumenterade i bland annat Småland, Hälsingland och Lappland. Titan finns också mer utspritt som en mindre beståndsdel i många bergarter.

Titanlegeringar är användbara i delar som behöver vara starka utan att väga för mycket, bland annat i flygplan. Titan används också i klockor och vissa friluftsprodukter.

Titan tål många kemiska angrepp och används i medicinska implantat, delar som opereras in för att ersätta eller stödja kroppens vävnader. Vid vissa implantat kan benvävnad växa fast mot titanytan under läkningen och hjälpa till att förankra delen.