Tenn

Många tennförekomster är knutna till granitiska bergarter. Varma vattenlösningar kan transportera tenn och lämna efter sig mineral i sprickor när de svalnar eller reagerar med berget. Mineralet kassiterit består av tennoxid, en förening av tenn och syre med formeln SnO₂.

När berggrunden vittrar och bryts ned kan kassiteritkorn frigöras och samlas i sand och grus. Tenn kan därför utvinnas både ur fast berg och ur sediment där mineralkornen har koncentrerats.

Kassiterit är tung i förhållande till många av de andra mineral som finns i berget. Den skillnaden kan utnyttjas för att skilja kornen åt och framställa ett koncentrat med högre andel kassiterit.

För att få fram metallen behöver tennet skiljas från syret i kassiteriten. Koncentratet upphettas därför i en ugn tillsammans med kolhaltigt material. Kolet hjälper till att avlägsna syret, och metalliskt tenn kan bildas. Tennet renas sedan för den produkt som ska tillverkas.

I bland annat Bergslagen, Värmland och Småland har förhöjda tennhalter uppmätts i morän. Det är jordmaterial som inlandsisen har fört med sig och lämnat efter sig. Halterna har bland annat kopplats till graniter och mineralförande sprickor i berggrunden.

Vid lödning fogas metalldelar samman med en metallblandning som smälter vid lägre temperatur än delarna själva. När blandningen stelnar håller fogen ihop dem och kan leda elektrisk ström. Tennrika lödlegeringar används därför för att ansluta elektroniska komponenter till ledningarna på kretskort.

I tennbrons blandas tenn med koppar. Legeringen är hårdare än ren koppar och har länge använts till bland annat verktyg och andra gjutna föremål.

Vid tillverkning av mycket av vårt fönsterglas används floatglasprocessen. Smält glas får flyta på ett grunt bad av smält tenn. Glaset breder ut sig och får en plan yta. Det kyls sedan och förs vidare som ett sammanhängande glasband.