Molybden

Molybden förekommer bland annat i granitiska bergarter och i kvartsgångar, sprickor som har fyllts med kvarts och andra mineral. Molybdenmineralen kan där vara små inslag i ett berg som till största delen består av andra mineral.

Molybdenglans består av molybden och svavel. Föreningen heter molybdendisulfid och har formeln MoS₂. Mineralet är mjukt och har historiskt förväxlats med grafit, som består av kol.

Malmen krossas och mals, och molybdenglansen skiljs från mycket av de andra mineralen. Det ger ett mineralkoncentrat med större andel molybdenglans än den ursprungliga malmen.

Koncentratet upphettas sedan i luft. Svavlet lämnar materialet som svaveldioxid, medan molybdenet binds till syre och bildar molybdenoxid. Processen kallas rostning. Gaserna samlas in och renas; svavlet kan tas till vara för svavelsyratillverkning.

Molybdenoxiden kan användas för att framställa ferromolybden, en legering av järn och molybden. Den tillsätts när stål tillverkas för att ge det en bestämd molybdenhalt.

I västra Bergslagen finns mineraliseringar med molybden och volfram som hör samman med vissa graniter. Undersökningar har bland annat använt bergarternas ålder och sammansättning för att förstå sambandet.

År 1778 visade Carl Wilhelm Scheele att molybdenglans innehöll ett tidigare okänt ämne. Peter Jacob Hjelm framställde molybdenmetall 1781.

När metallytor rör sig mot varandra kan små ojämnheter haka i varandra och orsaka slitage. Molybdendisulfid används i smörjmedel för att minska kontakten mellan ytorna.

Föreningen har en skiktad uppbyggnad där skikten relativt lätt glider mot varandra. Fina partiklar kan lägga sig mellan metallytorna och bilda ett glidande skikt. Molybdendisulfid används därför bland annat som tillsats i smörjfett och i fasta smörjbeläggningar.