Mangan

Mangan kan ingå i små mängder i vanliga bergartsbildande mineral, exempelvis granat och pyroxen. Det kan också samlas i större mängder i särskilda manganmineral.

Vatten kan flytta mangan mellan olika delar av marken. Under vissa syrefattiga förhållanden löses mangan ut och följer med vattnet. När vattnet kommer i kontakt med syre kan manganet bindas till syre och bilda fasta manganoxider. De kan samlas som små beläggningar på mineralkorn.

Pyrolusit är ett mörkt manganmineral som består av mangandioxid, en förening av mangan och syre. Det är ett viktigt malmmineral för mangan.

Rodokrosit innehåller i stället mangan, kol och syre. Mineralet är ofta rosa och kan förekomma i bandade stycken eller som kristaller. Hausmannit, braunit och manganit är ytterligare manganhaltiga mineral som förekommer i malmer.

För ståltillverkning framställs bland annat ferromangan, en legering som huvudsakligen innehåller järn och mangan. Manganmalm behandlas i en het ugn tillsammans med kolhaltigt material. Kolet hjälper till att avlägsna syre från manganoxiderna, så att manganet kan ingå i den metalliska legeringen.

Ferromangan tillsätts sedan i smält stål i en bestämd mängd. Tillsatsen kan ge stålet högre hållfasthet och bättre motstånd mot slitage.

Vid Långban i Värmland har både järnmalm, manganmalm och dolomitbergart brutits. Området är känt för sin stora mineralrikedom, och många mineral har beskrivits därifrån för första gången.

I ett vanligt alkaliskt batteri, exempelvis ett alkaliskt AA-batteri, används mangandioxid tillsammans med bland annat zink. Ämnena finns i åtskilda delar av batteriet och deltar i de reaktioner som ger elektrisk energi.

När batteriet ansluts till en apparat lämnar zinken ifrån sig elektroner. De går genom apparaten och driver den. I den del av batteriet som innehåller mangandioxid tas elektronerna upp i kemiska reaktioner. Inuti batteriet finns också en vätska som låter elektriskt laddade partiklar röra sig, så att strömmen kan fortsätta gå.