Koppar

Många kopparmineraliseringar har bildats när varma vattenlösningar rört sig genom berggrunden. Lösningarna har fört med sig koppar och andra ämnen. När de svalnat eller reagerat med omgivande berg har mineral bildats i sprickor och hålrum. Mineralbildning med hjälp av varma vattenlösningar kallas hydrotermal.

Nära markytan kan syre och vatten bryta ned äldre kopparmineral. Kopparn kan då bindas i nya mineral, bland annat den gröna malakiten och den blå azuriten. Färgerna kan göra även små mängder av dessa mineral lätta att upptäcka i en sten.

I kopparkis är koppar bundet till järn och svavel. Även bornit innehåller dessa tre grundämnen, men i andra proportioner. Båda är viktiga mineral för kopparutvinning.

Koppar kan också förekomma som naturlig metall. Det kallas gedigen koppar. Den kan bilda korn och större stycken i berggrunden.

För att få fram koppar ur en malm med kopparkis samlar man först de kopparhaltiga mineralen. Malmen krossas och mals så att mineralkornen frigörs. Det gör det möjligt att skilja dem från mycket av de andra mineralen.

En vanlig metod är flotation. Den malda malmen blandas med vatten och tillsatser som gör att de önskade mineralkornen fäster vid luftbubblor. Bubblorna för kornen upp till ett skum som samlas in. Efter avvattning får man ett mineralkoncentrat, med större andel kopparmineral än den ursprungliga malmen.

Koncentratet behandlas i ett smältverk, där kopparn skiljs från bland annat järn och svavel. Därefter kan metallen renas med elektrisk ström. Den höga renheten är viktig när kopparn ska användas i elektriska ledningar.

Falu gruva hade sin storhetstid som kopparproducent under 1600-talet. Gruvdriften fortsatte fram till 1992. I dag finns gruvan och många av byggnaderna kvar som en del av Faluns kulturarv.

I Aitik nära Gällivare bryts kopparhaltig malm i ett stort dagbrott. Guld och silver tas också till vara ur malmen.

Koppartråd finns i elkablar och i elmotorernas lindningar, där tråden ligger i täta varv. När ström går genom lindningarna bildas magnetfält som bidrar till motorns rörelse. Kopparns goda ledningsförmåga begränsar energiförlusterna i tråden.

Koppar används också i vattenledningar och värmeväxlare, där värme ska överföras effektivt. Metallen ingår dessutom i mässing, tillsammans med zink, och i tennbrons, tillsammans med tenn. Dessa legeringar kan vara hårdare än ren koppar.