Kobolt

Kobolt finns ofta tillsammans med nickel eller koppar i berggrunden. Det kan ingå i egna mineral, men också förekomma i små mängder i andra mineral. Pyrit, som främst innehåller järn och svavel, kan exempelvis innehålla lite kobolt.

Koboltit innehåller kobolt, arsenik och svavel. Det är ett silvervitt mineral med metallglans som bland annat kan bildas ur varma vattenlösningar i berggrundens sprickor.

Mycket kobolt utvinns i samband med koppar- eller nickelproduktion. Malmen innehåller då flera metaller som behöver skiljas åt under bearbetningen. Kobolt tas till vara som en biprodukt, vid sidan av gruvans huvudsakliga metall.

För batteritillverkning framställs bland annat koboltsulfat, en förening av kobolt, svavel och syre. Ur en renad lösning kan koboltsulfatet samlas som kristaller när vatten avlägsnas. Kristallerna används sedan som kemisk råvara vid tillverkning av kobolthaltiga batterimaterial.

Kobolt är dokumenterat vid bland annat Kleva gruva, Venafältet i Bergslagen och Kiskamavaara nära Kiruna.

Under 1730-talet visade den svenske kemisten Georg Brandt att kobolt var en egen metall. Hans undersökningar bidrog också till förståelsen av de kobolthaltiga ämnen som användes för att färga glas blått.

I vissa litiumjonbatterier ingår kobolt tillsammans med litium och syre i ett av batteriets elektrodmaterial. Det är ett material som tar upp och lämnar ifrån sig litiumjoner, elektriskt laddade litiumatomer, när batteriet laddas eller lämnar ström. Sammansättningen varierar mellan batterityper, och vissa litiumjonbatterier är koboltfria.

Många skärverktyg behöver vara både slitstarka och tåla belastning utan att spricka. I hårdmetall kombineras mycket hårda korn av volframkarbid, en förening av volfram och kol, med en metall som håller samman kornen. Den metallen är ofta kobolt.

Pulvren blandas, formas och upphettas tills ett tätt material bildas. Det kallas sintring. Volframkarbidkornen står för mycket av slitstyrkan, medan den koboltrika metallen mellan dem hjälper materialet att tåla belastning utan att brytas sönder.