Klor

I havsvatten finns klor framför allt som kloridjoner, negativt laddade kloratomer som är lösta i vattnet. Klorid följer lätt med vatten genom marken och berggrundens sprickor.

När saltvatten avdunstar blir salterna kvar och salthalten stiger. Till slut kan saltmineral börja kristallisera. Halit består av natriumklorid, medan sylvin består av kaliumklorid. Tjocka saltlager i berggrunden kan ha bildats genom avdunstning av äldre hav och sjöar.

Vid industriell klortillverkning används en renad lösning av natriumklorid. Elektrisk ström driver kemiska reaktioner som bildar klorgas, vätgas och natriumhydroxid, även kallad kaustiksoda. Processen kallas elektrolys. Produkterna hålls åtskilda i anläggningen och används sedan i olika tillverkningsprocesser.

Klorgas är giftig och måste hanteras i utrustning som hindrar läckage.

I områden som tidigare varit täckta av hav kan saltvatten finnas kvar i jordlager och berggrundens sprickor. Det kan påverka kloridhalten i grundvattnet. Längs västkusten tillförs även havssalt med vind och nederbörd. Vägsalt kan ge ytterligare tillskott lokalt.

Desinfektion innebär att mikroorganismer som kan orsaka sjukdom oskadliggörs. Klorbaserade desinfektionsmedel används bland annat i dricksvatten och bassängvatten. De reagerar med beståndsdelar i bakterier och många virus så att dessa skadas och förlorar förmågan att orsaka infektion.

I ett vattenledningsnät kan en liten mängd desinfektionsmedel finnas kvar i vattnet efter behandlingen. Det hjälper till att skydda vattnet mot mikroorganismer medan det transporteras till kranarna.

PVC är en plast som innehåller klor bundet i långa molekyler. Materialet används bland annat i rör, golv och kabelisolering. Vid tillverkningen kombineras klor med andra ämnen för att bygga upp plastens molekyler.