Kadmium

I zinkblände, ett mineral som främst består av zink och svavel, kan kadmium ersätta en liten del av zinken. Det är därför zinkmalmer är den viktigaste källan till industriell kadmiumproduktion.

När kadmiumhaltiga mineral vittrar kan ämnet frigöras och följa med vatten. Det kan också bindas till lera och organiskt material. I sur mark hålls kadmium ofta lättare löst, vilket kan öka dess rörlighet.

Zinkframställningen omfattar reningssteg där kadmium och andra ämnen avlägsnas från zinkprodukten. Det kadmiumrika material som samlas upp kan behandlas vidare och renas till metall. Kadmium blir då en biprodukt till zinkframställningen.

Kadmium förekommer bland annat i anslutning till svenska zink- och blymineraliseringar. Förhöjda halter finns också i vissa jordar som innehåller material från mörka skiffrar, exempelvis kring Billingen.

I nickel-kadmiumbatterier ingår kadmium i ett av de material som förändras kemiskt när batteriet laddas och används. Batteritypen har bland annat använts i uppladdningsbara apparater.

Kadmiumtellurid, en förening av kadmium och tellur, används i vissa solceller. Ett tunt skikt tar upp solljus, vars energi frigör elektriska laddningar. Solcellens uppbyggnad gör att laddningarna kan samlas upp och ge ström.

Kadmium kan tas upp av växter och nå människor genom maten. Ämnet utsöndras långsamt och kan ansamlas i njurarna. Långvarig exponering kan skada njurfunktionen och påverka skelettet.