Guld

Gediget guld är naturligt metalliskt guld. Det innehåller ofta även en del silver eller koppar. Guld kan transporteras med varma vattenlösningar och avsättas i berggrundens sprickor, bland annat tillsammans med kvarts. Sådana mineralfyllda sprickor kallas gångar.

När berget vittrar och bryts ned kan guldkorn frigöras och föras vidare med vatten. Guld är tungt i förhållande till många andra partiklar och kan samlas i fördjupningar i bäck- och flodbottnar. Sådana ansamlingar ligger till grund för många vaskguldsförekomster.

I andra malmer är guldet mycket finfördelat eller inneslutet i mineral som pyrit. Då kan det krävas kemisk bearbetning för att få ut guldet.

Tillräckligt stora, frigjorda guldkorn kan skiljas från lättare material genom att utnyttja skillnaden i densitet, alltså massa per volym. Vid guldvaskning förs lättare sandkorn bort med vattnet medan guldet lättare blir kvar.

Fint guld utvinns ofta genom lakning, där guldet löses ut i en vätska ur den behandlade malmen. Guldet samlas sedan från lösningen, renas och smälts till en metallprodukt. Om det är inneslutet i andra mineral kan dessa behöva behandlas först.

I Aitik nära Gällivare tas guld till vara tillsammans med koppar. Vid Rönnskärsverken utanför Skellefteå framställs guld också ur återvunnen elektronik.

En elektrisk kontakt behöver leda ström mellan två ytor. Om en dåligt ledande beläggning bildas på ytorna kan kontakten försämras. Ett tunt guldlager används därför på vissa kontakter: guldet leder ström och angrips inte lika lätt av omgivningen som många andra metaller.

Rent guld är mjukt. Det blandas därför ofta med andra metaller för att göra smycken mer slitstarka. Guldhalten anges ibland i karat. Ett föremål av 18 karats guld innehåller 18 delar guld av 24, alltså 75 procent guld. De övriga metallerna påverkar både hårdheten och färgen.