Germanium

Germanium finns ofta i små mängder i mineral som främst innehåller andra metaller. Zinkblände är en viktig bärare. Det germanium som används industriellt kommer till stor del från bearbetning av zinkmalmer.

Det finns också särskilda germaniummineral. Ett av dem är germanit, där germanium är en viktig del av sammansättningen. Sådana mineral är ovanliga.

Vissa kolavlagringar innehåller också germanium. När kolet förbränns kan ämnet koncentreras i askan. Aska från särskilt germaniumrikt kol används därför som ytterligare en råvara.

Germanium kan samlas i restmaterial från zinkframställning. Restmaterialen bearbetas i specialiserade anläggningar där germaniumet skiljs från andra ämnen och renas.

Vid tillverkning av optiska fibrer används germaniumdioxid, en förening av germanium och syre, för att ändra kärnglasets egenskaper. Rent, kristallint germanium används i stället bland annat till linser för infraröd strålning.

En optisk fiber har en tunn kärna av glas som omges av ett annat glas. Glasen behöver ha olika optiska egenskaper för att ljuset ska hållas kvar i kärnan och ledas längs fibern.

En liten tillsats av germaniumdioxid ändrar hur kärnglaset bryter ljus. Tillsammans med det omgivande glaset gör det att ljussignaler kan ledas genom fibern. Sådana fibrer används bland annat i nät som överför internettrafik.

En värmekamera registrerar infraröd strålning som avges från omgivningen. Den behöver därför en lins som släpper igenom just den strålningen. Germanium är användbart eftersom det släpper igenom vissa infraröda våglängder, samtidigt som synligt ljus inte passerar genom det.

Linsen kan se mörk ut för våra ögon men ändå fungera i värmekameran. Kamerans elektronik använder den registrerade strålningen för att skapa en bild av temperaturskillnader.

Germanium har påvisats i malmen vid Zinkgruvan i Askersunds kommun.