Fluor

Fluorit, även kallad flusspat, består av kalcium och fluor. Mineralet kan bildas när varma vattenlösningar rör sig genom berggrunden och reagerar med omgivande berg. Fluorit förekommer därför bland annat som fyllningar i sprickor och hålrum.

I fluorapatit ingår fluor tillsammans med kalcium, fosfor och syre. Fluor finns också i vissa glimmer- och amfibolmineral. När mineral reagerar med grundvatten kan fluor frigöras som fluoridjoner, negativt laddade fluoratomer som finns lösta i vattnet.

Fluorit som ska användas i kemisk industri bearbetas och renas. Genom kemisk behandling kan fluoret överföras till fluorväte. När fluorväte är löst i vatten kallas lösningen fluorvätesyra. Den används som utgångsämne för många andra fluorföreningar.

Fluorvätesyra är starkt frätande och giftig. Tillverkning och hantering kräver därför kontrollerade industriella processer.

Granlidknösen nordväst om Storuman är en känd flusspatförekomst. Fluorhaltiga mineral finns också mer utspridda i svensk berggrund.

I vissa områden kan naturliga fluoridhalter i grundvattnet bli höga när vattnet har kontakt med fluorhaltiga mineral. Det gäller bland annat vissa granitiska berggrundsområden.

Fluoridföreningar används i tandkräm för att motverka karies, skador där tandens mineral bryts ned. Bakterier i munnen kan bilda syror när de bryter ned socker. Syrorna kan lösa upp mineral i emaljen, tandens hårda yttre skikt.

Fluorid bromsar mineralförlusten och hjälper kalcium och fosfat i saliven att återbindas till tandytan. Det kan bidra till att tidiga skador repareras innan de utvecklas till hål.

PTFE är en plast där fluor är bundet till kol i långa molekyler. Den används bland annat i vissa släppbeläggningar som hindrar mat från att fastna, i elektrisk isolering och i gängtejp för att täta skruvade röranslutningar.