Darmstadtium

I experimentet fick nickelkärnor kollidera med bly. Nickel har 28 protoner och bly har 82. Om kärnorna förenas kan en kärna med sammanlagt 110 protoner bildas. De flesta kollisioner ger dock andra resultat, så de önskade kärnorna är mycket sällsynta.

Den darmstadtiumvariant som eftersöktes väntades sönderfalla till redan undersökta atomkärnor. Forskarna valde därför en reaktion där följden av sönderfall kunde ge en tydlig kontroll av det nya ämnets identitet.

Mätutrustningen behövde både fånga den nybildade kärnan och registrera vad som hände därefter. Förbättringar av acceleratorn, separationen och detektorerna ökade möjligheten att upptäcka de få lyckade reaktionerna.