Bor

Bor kan koncentreras i vattenrika bergartssmältor och ingå i mineral som bildas när smältorna stelnar. Turmalin är ett samlingsnamn för flera besläktade borhaltiga mineral. De förekommer bland annat i granitiska pegmatiter, bergarter med mycket stora mineralkorn, ofta av kvarts och fältspat.

Stora avlagringar av boratmineral kan också bildas i sjöar i torra områden. Bor tillförs med vatten från omgivningen, ibland från varma källor i vulkaniska områden. När sjövattnet avdunstar blir de lösta ämnena kvar och koncentreras. Boratmineral kan då kristallisera och samlas i lager.

Ett sådant mineral är borax. Det innehåller bor, natrium och syre samt vatten som ingår i kristallstrukturen. Borax är en viktig råvara för borhaltiga industriprodukter.

Vissa boratmalmer innehåller mineral som lätt kan lösas i vatten. Den brutna malmen krossas och blandas med vatten så att boraterna löses ut. Lera och annat material som inte löser sig skiljs bort.

När den renade lösningen kyls kan boraterna kristallisera på nytt. Kristallerna samlas in, tvättas och torkas. De används sedan som råvara för bland annat glas och andra borföreningar.

Turmalin förekommer i svenska pegmatiter. Ludwigit, ett boratmineral som även innehåller magnesium och järn, är känt från järnmalmer i Bergslagen och norra Sverige. Boratmineral är också dokumenterade från Mossgruvan i Värmland.

Glas utvidgas när det värms. Om en del av ett glaskärl värms snabbare än en annan utvidgas delarna olika mycket. Det skapar spänningar som kan få glaset att spricka.

Borosilikatglas innehåller bland annat kiseldioxid och boroxid, föreningar av kisel respektive bor med syre. Sammansättningen gör att glaset utvidgas relativt lite när temperaturen stiger. Det minskar spänningarna vid ojämn uppvärmning och avkylning. Därför används glaset i exempelvis laboratoriekärl som behöver tåla återkommande temperaturförändringar.