Beryllium

Beryllium finns i små mängder i jordskorpan. I vissa vattenrika bergartssmältor kan ämnet koncentreras och bilda egna mineral. En viktig miljö är granitisk pegmatit, en bergart med ungefär samma mineralsammansättning som granit men mycket stora mineralkorn.

Beryll är ett berylliumhaltigt mineral som förekommer i sådana pegmatiter. Det innehåller även aluminium, kisel och syre. Smaragd och akvamarin är olika färgvarieteter av beryll.

Bertrandit är ett annat viktigt mineral för berylliumutvinning. Det kan förekomma som små korn utspridda i omvandlat vulkaniskt berg.

Vid bearbetning av bertranditmalm mals malmen och behandlas med syra så att berylliumet övergår till en lösning. Lösningen renas, och berylliumet skiljs ut som berylliumhydroxid, en förening med syre och väte. Den kan sedan bearbetas vidare för att framställa berylliummetall, legeringar eller andra berylliumföreningar.

Beryll har tidigare tagits till vara vid pegmatitbrytning i bland annat nordvästra Östergötland och Västmanland. Kolsva fältspatsgruva norr om Köping är en dokumenterad förekomst. Där har framför allt fältspat och kvarts brutits.

En fjädrande kontakt behöver trycka mot en annan metallyta för att strömmen ska kunna passera. Kontakten kan böjas när den används, men behöver behålla sin spänst så att ytorna fortsätter ligga an mot varandra. Kopparlegeringar med beryllium används där både ledningsförmåga och sådana mekaniska egenskaper behövs.

Beryllium används också i tunna fönster i röntgenutrustning. Metallen släpper igenom röntgenstrålning relativt väl, så fönstret kan avskilja olika delar av utrustningen samtidigt som strålningen passerar.

Inandning av berylliumhaltigt damm kan orsaka en allvarlig, långvarig lungsjukdom. Bearbetning av berylliumhaltiga material kräver därför skyddsåtgärder som begränsar exponeringen för damm och rök.