Barium

Baryt innehåller barium, svavel och syre. Föreningen heter bariumsulfat. Mineralet kan bildas ur vattenlösningar och fylla sprickor och hålrum i berggrunden. Det kan också bilda lager i avlagringar på havsbottnen.

Baryt är mycket svårlösligt i vatten. När det mals till pulver och blandas med vatten finns det därför till stor del kvar som fasta mineralkorn. Den egenskapen är viktig när baryt används i borrvätskor.

Vid djupborrning behöver trycket i borrhålet hållas under kontroll. Gas eller vätska i det omgivande berget kan annars pressas in i hålet och strömma upp mot ytan. En tillräckligt tung borrvätska hjälper till att hålla emot detta tryck.

Baryten skiljs från andra mineral och mals till ett pulver med lämplig kornstorlek. Pulvret blandas i borrvätskan för att öka dess densitet, alltså massan per volym. Den tyngre vätskan ger ett större tryck nere i borrhålet.

Baryt har tidigare brutits på Alnön utanför Sundsvall. Barytförande mineraliseringar är också kända från bland annat Vilhelmina och Gällivare kommuner.

Särskilt framställt bariumsulfat används som kontrastmedel vid vissa undersökningar av matsmältningskanalen. Det kan lägga sig som ett skikt på insidan av exempelvis matstrupen eller tarmen. Bariumsulfatet hindrar röntgenstrålning från att passera lika lätt som genom omgivande mjuk vävnad, vilket gör konturerna tydligare på bilderna.

Kontrastmedlet är en särskilt framställd läkemedelsprodukt. Vissa andra bariumföreningar löser sig lättare och är giftiga.